Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hjälphustru, ända tills den sista pantsedeln kom bort
ur huset och hon fick hem sin söndagsklädning och den
kära gamla väggklockan, som satt öfver sängen och som
utgjorde både hennes och barnens glädje.
Men det blef svårt att i vinter slå sig fram utan att
göra skulder eller pantsätta sitt husgeråd. Prisen på de
flesta matvaror voro i ett oupphörligt stigande, och rundt
omkring bland vänner och grannar härskade en
fruktansvärd arbetslöshet, af hvilken framkallades en nöd, som de
mera burgna arbetarne, hvar och en efter sin goda vilja
och förmåga, måste hjälpa till att lindra. Det var under
vintermånaderna en ständig veklagan bland de fattiga
familjerna, som hade sin bostad här i arbetarekvarteret; hur
skulle man få de redan förut knappa inkomsterna att räcka
till, då alla lifsmedel blifvit så mycket dyrare? Hvarifrån
skulle man få pengar till mat åt alla de små munnar,
som pockade på bröd, till värme under den kalla tiden,
till hyra för den lilla lägenhet man bebodde? Denna sista
fråga i synnerhet upptog allas sinnen; att knoga ihop till
hyran, det var a och o i den hårda kampen för tillvaron.
Och när betalningsdagen kom och summan ej var full,
då måste än en klädning, än en möbel, än klockan och
vigselringen vandra bort till pantlånaren, och det dröjde
länge innan de pantsatta föremålen funno vägen hem igen.
Det var ett oupphörligt balanserande på randen af den
afgrund, där ohöljd nöd och fattigdom gapade emot dem.
En morgon i början af mars, då Marta gick ut för
att köpa litet kaffegrädde, mötte hon på backen utanför
deras bostad en bekant, en tvätterska, som hon icke på
länge sett. De bägge kvinnorna hälsade på hvarandra,
och trots kölden stodo de en god stund kvar och pratade.
»Hur står det till med er nu för tiden?» frågade
tvätterskan, »det är länge sedan jag hörde något om er.»
Svea 1893. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
