- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1893 /
39

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinter. Res i Guds namn. Med mig och barnen blir det
väl alltid någon råd. D’ä’ bara en sak, som jag ångrar...»

»Och hvad då?» frågade Åman med ett kort, nästan
sträft tonfall, som han alltid använde, då han var som
mest vek om hjärtat.

»Jo, att jag inte förr bedt dig fara,» svarade Marta,
i det hon hastigt vände sig bort och torkade sina ögon.

Åman blef alldeles röd, hans ögon flammade till och
han slukade den ena potatisen efter den andra för att
dölja sin rörelse.

»Jag visste att det skulle så gå,» sade han slutligen
kort, »du är en alltför snäll och förståndig kvinna, för
att du inte skulle förstå mig till sist.»

Marta böjde på hufvudet och tog undan tallriken, som
Åman sköt ifrån sig. Sedan talade de inte mera om
utvandringen, hvilken nu betraktades som afgjord.

I början af maj reste Åman. Det hade stått hårdt
åt att skaffa penningar till öfverfarten; en del penningar
fick Åman låna, men för att få summan full måste de
sälja det mesta af sitt möblemang, klockan, soffan, Martas
sybord, de stoppade stolarna, allt som gjort hemmet trefligt
och inbjudande och som Marta vårdat med så mycken
omsorg och ordning. Det sved ända ned i hjärtrötterna
och hon tyckte att det kändes som om hon skulle kväfvas,
så tjockt blef det i halsen på henne, då hon såg de kära
gamla möblerna för alltid bäras ned för trappan. Men
hvad hjälpte det att gråta? Hvad som var bestämdt måste
ändå ske, hur svårt det än känd^i.

Åman själf var full af förhoppningar. Han hade legat
i korrespondens med en kamrat i Amerika och genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1893/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free