Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan aldrig ett vänligt ord. Han föraktade honom
därför att han var en tjuf.
Desse fredlöse förde ej ett röfvare- eller stigmanslif,
utan närde sig af jakt och fiske. Om ej Berg Rese
mördat en helig man, skulle bönderna snart upphört att
förfölja honom och lämnat honom i fred uppe bland fjällen.
Men nu fruktade de stor ofärd för bygden därför att den,
som burit händer på Guds tjänare, ännu gick ostraffad.
Då Tord kom néd till dalen med villebråd, bjödo de
honom både stora ägodelar och förlåtelse för hans eget
brott, om han ville visa dem vägen till Berg Reses håla,
där de kunde taga honom, medan han sof. Men gossen
nekade alltid, och om någon ville smvga efter honom
uppåt skogen, förde han denne så slugt på villospår, att
han uppgaf förföljandet.
En gång sporde honom Berg, om ej bönderna ville
locka honom till förräderi, och då han hörde hvad de bjödo
honom i lön, sade han hånfullt, att Tord vore dum, som
ej antoge ett sådant tillbud.
Tord såg då upp på honom med en blick, hvars
make Berg Rese aldrig förr sett. Ej hade någon fager
kvinna i hans ungdom, ej hade hans hustru eller barn
sett så pä honom. »Du är min herre, min själfvalde
härskare,» sade blicken. »Vet då, att du får slå mig och
skymfa mig hur du vill. Jag är ändock trogen. >
Berg Rese gaf sedan mera akt på gossen och märkte,
att han var modig att handla, men blyg att tala. För
döden hade han ingen fasa. Då sjöarna nyss frusit, eller
då kärren stodo som farligast om våren, då gungflven
doldes under rikt blommande ängsull och hjortron, tog
han helst sin väg öfver dessa. Det syntes vara ett behof
för honom att utsätta sig för fara liksom till ersättning
för de stormar och fasor på hafvet, som han ej mer hade
att möta. Om natten var han rädd i skogen, och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
