Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parna det. Hon bar hvit linnetröja och ett läderskärp
med guldspänne. Kjorteln var blå med röd fåll. Hon
rodde tätt förbi de fredlöse utan att se dem. De höllo
sig andlöst stilla, utan att dock just frukta för att bli sedda,
blott för att riktigt väl kunna se henne. Så snart hon
var borta, blefvo de liksom förvandlade från stenbilder till
människor. De sågo leende på hvarandra.
»Hon var hvit som näckrosorna,» sade den ene.
»Hon var mörkögd som vattnet därborta under granrötterna.»
De vöro så uppspelta, att de velat skratta, riktigt
skratta, som det aldrig förr skrattats vid det tjärnet, så att
bergväggarna dånat af ekon och granarnas rötter lossnat
af skräck.
»Tyckte du hon var vacker?» frågade Berg Rese.
»Å, jag vet inte, jag såg henne så kort. Kanske
hon var det.»
»Du. tordes nog inte se på henne. Du tänkte väl,
att det var sjöjungfrun.»
Och åter skakades de af samma orimliga munterhet.
Tord hade en gång som barn sett en drunknad man.
Han hade funnit liket på stranden vid ljus dag och ej
alls blifvit rädd, men om natten hade han drömt
förfärliga drömmar. Han såg ett haf, där hvarje våg rullade
en död man fram till hans fötter. Han såg ock, att alla
holmar och öar i skärgården voro betäckta af drunknade,
som voro döda och hörde hafvet till, men ändå kunde
tala och röra sig och hota honom med vissnade, hvita
händer.
Så hände det honom nu, att flickan, som han sett
inne bland vassen, vände tillbaka i hans drömmar. Han
mötte henne på t järnets botten, där solljuset föll ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
