Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket grönare än inne bland vassen, och han hade tid
att se, att hon var vacker. Han drömde sig uppkrupen
på den stora granroten midt ute i det mörka tjärnet, men
granen sviktade och gungade så, att han ibland var
alldeles under vatten. Då trädde hon fram på de små
holmarna. Hon stod under de röda rönnarna och
skrattade åt honom. I den sista drömsynen bragte han det
så vidt, att hon kysste honom. Det var morgon då, och
han hörde, att Berg Rese var uppstigen, men han slöt
envist ögonen för att få fortsätta att drömma. Då han
vaknade, var han liksom vr och bedöfvad af det, som
händt honom under natten. Han tänkte nu mycket mer
på flickan än han gjort förra dagen.
Mot kvällen föll det honom in att fråga Berg Rese,
om han kände hennes namn.
Berg såg på honom liksom pröfvande. »Kanske är
det bäst, att du får veta det strax,» sade han. »Hon är
Unn. Vi äro fränder.»
Tord visste då, att det var för denna bleka ungmöns
skull Berg Rese gick fredlös omkring i skog och fjäll.
Tord sökte påminna sig hvad han visste om henne.
Unn var en storbondes dotter. Hennes mor var död,
så att hon styrde sin faders gård. Detta behagade henne,
ty hon var härsklysten, och hon hade ingen lust att taga
en man.
Unn och Berg Rese voro syskonbarn, och det hade
länge sagts, att Berg hellre satt hos Unn och lien nes
tärnor och skämtade med dem, än han arbetade på sin
gård. Då det stora julgillet firades hos Berg, hade lians
hustru inbjudit en munk från Draksmark, tv hon ville,
att denne skulle förehålla Berg, att han glömde henne för
en annan kvinna. Denne munk var förhatlig för Berg
och för många på grund af sitt yttre. Han var mycket
fet och alldeles hvit. Hårkransen kring hans kala hjässa,
Sve* 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
