Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De fågelfrie. En berättelse af Selma Lagerlöf. Med 6 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonbrynen öfver hans vattniga ögon, ansiktshyn, händerna
och hela kåpan, allt var hvitt. Många hade svårt att
uthärda hans åsyn.
Vid gästabudsbordet, i alla gästernas åhörande, sade
nu denne munk, ty han var orädd och menade, att hans
ord skulle verka mer 0111 de hördes af många: »Man
plägar säga, att göken är den sämsta af fåglar, därför att
han ej uppföder sina ungar i eget bo, men här sitter en
man, som ej sörjer för hem och barn, utan söker sin fröjd
hos en främmande kvinna. Honom vill jag kalla den
sämste af män.» — Unn steg då upp. »Detta, Berg, är
sagdt åt dig och mig,» sade hon. »Aldrig har jag blifvit
så skymfad, men så är ej heller min far med på gillet.»
Hon hade velat gå, men Berg sprang efter henne. »Rör
dig ej!» sade hon. »Aldrig mer vill jag se dig.» Han
hann henne i förstugan och frågade henne hvad han skulle
göra för att hon måtte stanna. Med flammande ögon hade
hon svarat, att det måtte han själf bäst veta. -Då gick
Berg in och drap munken. —
Nu voro Berg och Tord inne i samma tankar, tv
om en stund sade Berg: »Du skulle ha sett henne, Unn,
då den hvita munken var fallen. Husfrun församlade de
små barnen omkring sig och förbannade henne. Hon
vände deras ansikten mot henne för att de evigt måtte
minnas den, som gjort deras far till mördare. Men Unn
stod lugn och så skön, att männen bäfvade. Hon tackade
mig för dådet och bad mig genast draga till skogs. Hon
uppmanade mig att ej blifva en röfvare och ej förr nyttja
knifven, än jag kunde göra det för en lika rätttärdig sak.»
»Din bragd hade höjt henne,» sade Tord.
Här stod nu Berg Rese inför detsamma, som han
förr undrat på hos gossen. Han var som en hedning,
sämre än en hedning, han fördömde aldrig det, som var
orätt. Han kände intet ansvar. Det, som måste ske, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
