Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julbrasan. Berättelse från Karl XII:s tid af Verner v. Heidenstam. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
golfvet, karmstolarna voro förgyllda, och bredvid e-n gryta
midt på bordet stodo muggar, som icke voro fyllda med
kväljande kvass, icke ens med öl utan med ett klart
gult vin.
Nu förlorade också jag förståndet vid åsynen af all
denna härlighet, och min misstro lugnades något däraf, att
de båda flickorna själfva tycktes hjärtligt belåtna öfver att
en gång få slösa och förstöra, att de också kände sig på
fiendemark i det hus där de annars fått gå som lydande
och ödmjuka trälinnor. Det var dem en segerstund att
tå förstöra de läckerheter, som de aldrig smakat, att få
kasta sig i de bakåtlutande, högfärdiga stolar, inför hvilka
de fått niga till golfvet, och trampa på de dvrbara kläder
som de knappast ansetts värdiga att vidröra. De utvalde
at mig en rock af stvft silfvertyg, hvilken hade skörten
utspetade på fiskben, så att de liknade en pösande kjol,
och på fotterna, från hvilka jag om aftonen med svårighet
sprättat stöflarna, fick jag strumpor och röda skor. Likväl
tordes jag icke spänna huggvärjan från lifvet, ty jag kunde
ej alldeles slå bort alla misstankar på ett försåt.
Med en liten hjärteröfrerskas hela barnsliga
uppriktighet klappade Katarina i sina händer, som dock
egentligen hvarken voro hvita eller små, samt bekände, att hon
hade verkligt roligt, tv med mig, som var af samma stånd,
r> r> 7 . rv ^ J
kunde de vara som de ville, men inför fänriken, hvilken
var en hög herre, måste de ju alltid taga sig i akt.
Jag satte mig till bords i en af karmstolarna, hvilken
nästan begrofs under mina glittrande rockskört, och på
hvardera sidan inbjöd jag en af flickorna samt klingade
med dem och drack. •
> Herr fänriken är af mycket hög härkomst,» sade jag.
Han slutar kanske ... ja som rådsherre. ) (Det skulle jag
lör resten ha unnat honom, ty folk som slåss med tungan
och pennan . . .) »Men nådiga fröknarna veta att de hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
