Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julbrasan. Berättelse från Karl XII:s tid af Verner v. Heidenstam. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl! Hvem förstår icke min skräck, då jag såg den
uppeldade salen mörk och tom och hörde skrik och buller
från rummet tätt bredvid.
Jag tog genast huggvärjan och sprang till dörren. Då
såg jag en flammande köksspis och framför stod
Långe-Jan i en rutig nattrock af ljus rask och i högklackade skor.
Påtagligen hade den skälmen också färdighet i att
foura-gera, ty en fågel satt redan på spettet och i en puttrande
gryta kastade han huller om buller allt hvad han kunde
rycka till sig från de halfsnyftande flickorna. Dessemellan
tog han ur ett uppbrutet skåp det ena präktiga glaset efter
det andra och stötte sönder det mot spiskanten samt
kastade bitarna på golfvet. Jag gick fram och tog räkeln
om lifvet, men var icke i stånd att flytta honom från
stället. Hans oerhörda envishet gaf en jättes styrka åt
hans spensliga kropp, och själf var jag ännu medtagen af
allt vårt genomgångna lidande. När han vände ansiktet
mot mig, voro ögonen dock glasartadt stela och jag kände
cn dunst af vin. Nu släppte jag honom dubbelt förbluffad.
Han var drucken.
Den gullhåriga Katarina, som egentligen tycktes vida
mer road än förskrämd, kom emellertid fram till mig och
berättade med sin mjuka röst — hoj! jag gamle kapten
Höök var ung den tiden och en vacker sälle . . . Hvar voro
vi nu? Jo, hon berättade att han gått från rum till rum
och genomletat allt och slagit sönder urnor och klockor.
Slutligen hade han i källaren genomsökt alla hvalfven utom
ett . . . utom ett. . . ett. . . ett, till hvilket nvckeln
förkommit, tilläde hon brådskande.
>Men du, stackare, kan väl ^>cksa behöfva något,
■-sade hon till mig och sköt mig in i ett annat rum, som
kunde kallas kungligt. Kring väggarna hängde väfda
grönaktiga tapeter, på hvilka Diana jagade en hind. De
präktigaste kläder lågo framsläpade öfver det hala och blanka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
