Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julbrasan. Berättelse från Karl XII:s tid af Verner v. Heidenstam. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi gingo efter herr fänriken ned i den ljusa källaren,
där han redan var sysselsatt med att bryta upp en låst
trädörr.
»Låt vara det där!» befallde jag, och han jakade men
fortsatte lika fullt med sin orubbliga envishet att bryta
och bända.
Då urskuldade jag mig inför min kvidande
följe-slagarinna därmed att en gemen som jag icke kunde
kommendera en officer — och i detsamma gaf dörren vika.
Inne i hvalfvet brann en lampa under en förgylld
rvsk gudamodersbild, och bredvid ett bord med åtskilliga
födoämnen stod en bäddad säng. Mellan sängen och
väggen rörde sig något rundt och mörkt, som när vi gingo
närmare visade sig vara en nedhukad gubbes rygg. När
han såg sig upptäckt, kröp han fram och omfattade herr
fänrikens knän samt bad och besvor honom att gifva
pardon. Han erkände att han var husets herre och att han
dolt sig här sedan han bortskickat sin familj, men lofvade
att bli den ödmjukaste tjänare, om vi förbarmade oss öfver
hans lif.
»Var trygg,> svarade jag och hjälpte den vacklande
åldringen från marken. »Men då skall ni också vara vår
trummare, när vi gå till taffels.
Då vi om kvällen spisade i storsalen vid en ganska
Ivsande måltid, fick herr fänriken som vanligt den
präktigaste stolen och vid sidan sutto jag och Katarina. På
ett bord ett stycke till vänster stod husets hvitskäggige
och darrhändte herre med en mässingsmortel och Makar
med två grytlock. De läto sina köksinstrument dundra i
takt med de sorgmodiga folkvisor, som den fula gamla
Natalia sjöng sittande mellan dem båda på bordskanten.
Jag vet ej hvarför, men hennes klagande röst
beröf-vade mig småningom all min ystra munterhet, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
