Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julbrasan. Berättelse från Karl XII:s tid af Verner v. Heidenstam. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon kom in, sprang hon rakt fram till mig och
kastade sig med en kväfd snyft ning 0111 min hals.
»Du hörde inte,» hviskade hon, »att Makar nyss
under bullret berättade för husherren att han fått samman
mer än sextio lifegne och att de, så snart han ger dem
ett tecken genom att slå ut fönstret i storsalen, komma
in och hugga ned er båda.»
Jag förblef tämligen lugn och sökte trösta henne, men
kväfd af gråt berättade hon hur hon i begynnelsen själf
varit med om att vilja locka oss i en fälla, men hur hon
nu icke längre tilltrodde sig att kunna framlefva en dag
utan mig.
Jag tryckte henne hårdt intill mig och kysste hennes
brännande mun med bultande tinningar, och ändock drog
sig i det ögonblicket en egendomlig 1*0 öfver min själ.
Vår bekantskap blef med ens nästan något förflutet. Jag
har sedan i grå år ångrat det bittert och undrat på mig
själf, som just i den stunden hade så litet att gifva henne.
Läsningen af brefvet, den plötsliga faran . . . Jag vet ej fullt
hvilket som mest hade skulden. Det berodde väl på
bådadera.
»Om jag kunde taga dig med,> stammade jag.
Hon skakade på hufvudet, som jag ganska tydligt
kunde urskilja i halfljuset från den gläntande dörren, och
drog mig i stället till fönstret samt bad mig att smyga
bort. Då hetsade jag upp mig till något slags spelad vrede
och kastade henne långt bort öfver det glanskiga golfvet
samt ropade med hög röst:
> Hvem tar du mig för, tös?
Därmed drog jag huggvärjan och gick ut i storsalen,
och när herr fänriken fick se mig sådan, steg han genast
från bordet och drog också blankt.
Då lvfte husherren mortelstöten för att kasta den i
den immade fönsterrutan, men vi stodo rätt framför honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
