Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julbrasan. Berättelse från Karl XII:s tid af Verner v. Heidenstam. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
axel och jag tog honom 0111 hans ännu oskadda hand
samt kramade den broderligt med orden:
»Nu har jag lärt mig hvad du går för, Jan, och
komma vi härifrån skola vi aldrig mer lämna hvarann.»
Han svarade ingenting. Det ena ögat var slutet, det
andra stod stelt vidöppet och framför mig föll han tungt
till golfvet.
Det var sista gången jag såg Långe-Jan, åt hvilken
jag så ofta skrattat och som så ofta förtretat mig, men
hvilken jag nu skulle bjuda en väns och vederlikes
aktningsfulla handslag.
En stund sökte jag ovillkorligt att försvara hans lik,
men småningom insåg jag det gagnlösa i denna sista
hederstjänst. En minut senare trefvade jag åter i mörkret bland
ris och lera och genomvåt af regnet samt med ett sår
öfver ena pekfingret.
Jag hade dock lyckan att stöta på ett tjugutal andra
kringirrande svenskar och klättrade upp i en fura för att
med ögat framplocka kärnan till det långsträckta eldsken,
soYn öfver skogen färgade den mulna himmelen.
»Hvad ser du?» frågade kamraterna.
»Jag ser becksvart mörker. Men 0111 jag blundar, ser
jag ännu mer. Då ser jag framför mig ett fientligt lager.
Under mig ser jag de sanka tufvor, som suga sig fast om
våra fötter, giriga efter äran att bli några fattiga stackares
sotbädd. Bakom mig ser jag milslånga ödeland, där våra
bröders lik gulna under de fallande oktoberlöfven, där
ingen höna skrockar utanför de brända gårdarna och ingen
häst kan finna föda, om ej af kvistarnas bark. Men ännu
längre bort ligger hafvet, och bakom det ser jag en lång
gata med förfallna gärdesgårdar klättra upp till en fattig
rödmålad gård. Där inne ha rofvorna nvss blifvit burna
från bordet, och medan den ärevördiga gamle slår upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
