Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid julbrasan. Berättelse från Karl XII:s tid af Verner v. Heidenstam. Med 3 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin pärmebok, där cn orrfjädcr ligger som märke vid
törsta kapitlet i Uppenbarelsen, faller lian i betraktelser
och undrar om vi kanske just nu hunnit fram med
förstärkning till kungslägret och 0111 hans kära kanske just
nu vid eldarna läsa hans halft oläsliga b ref. >
Säkert sade jag icke allt detta i den stunden, men
jag vet att jag tänkte det. Katarina var redan ett nästan
förstummadt minne.
»Hvad ser du 1111?/ frågade kamraterna. > Du har
spetat högre upp.-
Öfver träden såg jag vårdkasar eller lägerbrasor hänga
inne i den gula dimman som klumpar af smältande järn,
och när jag plirade med ögat påminde raden af grå
tälttoppar 0111 en disig kust i båkars tjärsken.
»Detta eldsken,» hviskade jag till kamraterna, »är ett
grannt äpple med många kärnor och vi få ha plitarna redo.
Men vänta, det var icke rvska . . . Hörde ni de båda
förposterna, som ropade till Jivarann? Så sant jag lefver var
det inte vårt eget dvra modersmål. O111 jag inte hörde
sju gånger fan, så ta 111ig fan!»
Hur jag kom ned ur furan? Jag minns det knappt.
Ät alla sidor skakade jag räckta händer och rycktes mellan
blå och gula rockar från omfamning till omfamning. Hur
många efterlängtade hälsningar hade jag ej här i den
af-lägsna obvgden att framföra, hur månget öfverståndet
äfventyr att beskrifva! Jag gick allt längre in i lägret,
ibland buren, ibland dragen, ibland mottagen med
skallande löjen, då man fick svn på min trasiga narrkåpa,
rundt hvilkcn de utstående fiskbensspröten vickade vid
livar rörelse. Inom mig brusade det af glädje. Jag
snubblade pa en död häst, som med ett stelnadt grin nästan
sveddes af en pyrande stockeld. Regnet hade släckt lågorna,
och i den belysta röken bakom bränderna såg jag en sit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
