Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle. Stockholms-skiss af Gustaf af Geijerstam. Med 5 teckningar af Jenny Nyström-Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser om den allmänna. Den enda af familjens medlemmar,
som höll hufvudet uppe, var tidningspojken Kalle.
Det finnes som vi veta, teorier, hvilka fördöma de
altruistiska känslorna, och vissa förfäktare af dessa teorier
påstå, att man bör gå sin egen väg och vara glad för allt,
som man kan roffa åt sig i lifvet. Så gjorde Napoleon, så
gjorde Caesar, Alexander och Bismarck. De gingo genom
lifvet, obekymrade om andras lidanden, och det var deras
storhet. De voro öfvermänniskor och togo alla lifvets
håfvor utan att fråga efter hvarifrån de kommo. De togo
bara — med öfvermänniskans rätt.
Precis på samma sätt betedde sig också tidningspojken
Kalle Englund, fastän han icke kunde resonnera så
vackert, och fastän han öfverhufvud icke resonncrade alls.
Han hade svält betydligt under denna vinter, och detta
hade utvecklat honom till en säker världsborgare, som
förstod att taga sig fram i lifvets vanskligheter. Och det
gjorde han också, utan att någon behöfde gifva honom
någon särskild fingervisning. Ty han var en född fiffikus.
. När fadern pratade om, att han icke ville äta den
mat, som modern tiggt ihop, då föraktade Kalle fadern.
Han tordes ingenting säga, ty då fick han stryk. Men
han föraktade honom i hemlighet, och åt tyst och mycket,
så ofta han kunde komma åt. Han föraktade också
modern. Ty att gnälla och ljuga föi att få mat, det tyckte
Kalle gick för sig. Men att inte kunna vara med 0111 att
efteråt förbanna de rika, det begrep han inte. Själf hatade
han dem vid sina tolf år, brådmoget och af instinkt, mer
än något annat på jorden — utom polisen.
Ty den hatade han på ett alldeles särskildt sätt,
emedan han ansåg polisen som det enda verkliga hindret i
kampen för tillvaron, åtminstone i den kamp, hvilken han
— Kalle — dagligen förde. Någon annan brydde sig den
förståndige gossen alls icke om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
