Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle. Stockholms-skiss af Gustaf af Geijerstam. Med 5 teckningar af Jenny Nyström-Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var mig en djäfvul att supa.»
Ty Kalle tyckte 0111 brännvin, han ansåg sig inte för
minderårig, och han visste, hvar han kunde få sig en sup.
Ännu mera tyckte han om, när hans bedrifter erkändes.
Och den förvåning, hvarmed en äldre kvinnsperson
betraktade honom, när han utan att blinka sväljde »en slät
och lurfvig» i köket på vissa traktörsställen, gladde honom
mera än alla dryckesvaror på jorden. Och för att
tillfredsställa denna ärelystnad offrade Kalle många af sina
besparingar.
Men litet var han ju ändå tvungen att hafva med sig,
när han kom hem. Eljes blef morsan odorfvig och gnällde.
Och Kalle tyckte icke om kvinnogråt.
En afton var det snöyra, och Kalle var pank.
Det hade varit ondt om förtjänsten hela dan. Han hade
gråtit och tiggt, legat i snön och letat efter obefintliga
slantar, haltat på ena foten och sagt, att han blifvit
för-därfvad på fabriken. Men ingenting hade hjälpt. Alla
människor gingo förbi, som om de inte sett honom. Det
var nämligen så kallt, att ingen ville knäppa upp rocken
för att taga upp portmonnän.
Detta förstod Kalle, och därför kröp han vid tolftiden
in i en portgång, där han satt i lä för blåsten. Ty han
visste af erfarenhet, att herrar, som komma sent hem och
druckit mycket punsch, ofta äro både gifmilda och mindre
känsliga för kyla.
Han höll en bunt af sin mest lättsålda tidning,
»Stockholms Nyheter», under armen, och han väntade.
Den ena efter den andra gick honom förbi, och snön
yrde upp öfver hans ben.
»Stackars barn, som skall sitta ute i snön,» sade de
förbigående.
Kalle hörde det, och han svor öfver polisen, hvilken
kunde komma hvilket ögonblick som helst och köra hem
Svea 1893. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
