Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle. Stockholms-skiss af Gustaf af Geijerstam. Med 5 teckningar af Jenny Nyström-Stoopendaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara. Men när han åter kände sig
fri, viftade han på svansen och
syntes benägen att fortsätta leken.
Kalle, som emellertid ej
om komprometterande
gaf honom då en välriktad
där refbenen slutade, och när
hunden s
nåde på
afstånd
såg ut,
om han
förstod,
hvarför h;
blifvit sparkad, började Kalle kasta sten med en
träffsäkerhet som kom hunden att med det snaraste undfly
människors sällskap.
Därefter återvände Kalle en annan väg, än han
kommit, och stolt i känslan af den förvärfvade skatten, utbytte
han sin vanliga läxa mot den mera direkta:
»Å, hör nu herrn, köp en tidning!»
De halsband, för hvilka Kalle intresserade sig, voro
alltid försedda med skattemärken. Hans intressen gingo,
som förut nämts, alltid stick i stäf mot polisens.
Det finns snälla tidningsgossar, hvilka lämna
förtjänsten af sitt arbete till sin fattiga mor, för att hon skall
få köpa mat åt deras små syskon. Ja, det finns
tidnings-Kallar, hvilka till god del försörja de sina, sätta in på
sparbanken och sluta som rvktbtira män.
Kalle hörde ej till detta slag af tidningsgossar. Ehuru
han aldrig hört talas om öfvermänniskor, var han stolt,
när han kallades »öfverdjäfvul» eller rätt och slätt »djäfvul».
1 synnerhet var han tillfredsställd, öfver att en sjöman en
gång hade sagt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
