Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga. Dikt af Axel Lundegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så fager, så rik, så ung!» —
Men drotten såg blott det guld, han bragt med.
Den synen hufvud och hjärta förvred
På Östgötafolkets kung.
Den girige! Blott för att själf bli rik
Han drap sin måg och begrof hans lik
1 löndom en sommarnatt.
Vid hofvet nämndes hans namn ej se’n.
I jorden vittrade snart hans ben,
Och konungen gömde sin skatt.
Men modern sörjde sin ende son
Och bidde väl budskap östan ifrån;
Dock — intet bud hördes af.
Då sporde hon häxan. Svaret löd,
Att prinsen låg mördad, kall och död,
Men ingen visste hans graf.
Den arma modern höjde sin blick
Mot himmelen. Stilla bort hon gick
Att söka hans döda kropp.
Hon tog en spetsig sten i sin hand
Och gaf sig att gräfva i Västgöta land,
Besjälad af fåfängt hopp.
Hon grof i dagar, hon grof i år —
Och än i dag hennes verk består
I Venern, den väna sjön. —
Den mylla, som upp ur djupet hon tog
Och bort i Eystrasaltet slog,
Blef Gotland, den hvita ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
