Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En saga. Dikt af Axel Lundegård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men aldrig fann hon den älskades kropp.
Och dock, besjälad af fåfängt hopp,
Till Östgöta land hon gick
Och grof på nytt. Den svarta jord
Från Skandiens land hon vrok öfver bord
Och namnet Öland den fick.
Hon hvilade ut. Hon grof på nytt
Tills hvarje solglimt af hoppet flytt. —
Och än hennes verk består.
Ty Vettern, den klara, blef grufvans namn,
Den märkliga sjön med den djupa famn,
Som ingen pejla förmår.
Men när det till sist ej längre fanns hopp,
Då satte hon sig på Ombergs topp,
Och gråten, som länge hon kväft,
Omsider, våldsamt, ett utlopp fann —
Och tår efter tår längs kinden rann
Och fvllde den grop, hon gräft.
Men allt sedan dess är vattnet så klart,
Ar genomskinligt, är underbart
o o 7
Och rent, som från hjärtat det gått.
Och aldrig kan lodet från forskarens slup
Nå till att mäta det dunkla djup,
En moders kärlek nått.
Axel Limdegård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
