Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samvetskval. Skiss af Anna Wahlenberg. Med en teckning af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samvetskval.
Skiss af Anna Wahlenberg.
»
ej, hon är omöjlig,» sade unga herr Stenvall, i
det han tände sin cigarr och gick ut på den stora,
sandade gården, där hans goda vän Victor Strömberg,
husets tillfällige informator, höll på att undervisa sina
disciplar i konsten att hoppa bock.
»Säger du det?» sade Strömberg och försökte skaka
af sig en tolf års pojke, som kommit flygande och satt
sig fast i nacken på honom.
Ja-a. Det gick då öfver hans förmåga att begripa
hur hans syster kunde vara god vän med en sådan liten
gås och till på köpet bjuda henne ut på landet enkom
för att pina folk. Han hade nu suttit och pratat med
henne och varit artig en hel halftimme, och hon hade
bara sagt nej och ja och jaså och rodnat som en kräfta, så
fort man sagt en komplimang.
»Men, hon har tusan så vackra ögon,» sade
Strömberg, tiggde en cigarr, kastade pojkarna i en hög på
sandplanen och följde med Stenvall nedåt parken.
»Det rör mig inte. Det ä’ ett litet höns.»
Den blifvandc possessionaten var så arg öfver att
be-höfva gå och anstränga sig med att vara artig och belefvad
mot den stackars lilla fröken Dahl, att han funderade på
att resa bort de tre dagar, som återstodo af hennes vistelse
på herrgården.
Men Strömberg var hans vän i nöden. Han slog
honom på axeln och lofvade honom att rädda trefnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
