Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurlif. Studier af Tor Hedberg. Med 6 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med honom dela platsen på stugugolfvet och värmen från
spisen, medan andra halft höra huset till, halft de yttre
markerna. Och sedan de väl lyckats fånga min blick
och mitt intresse, har jag mitt nöje af att iakttaga dem,
i deras skilda lynnen och skilda vanor, dessa skogens och
markernas aflägsna ättlingar, som nött bort sina
frilufts-instinkter mot människornas stuguknutar.
Ära den som äras bör, — låt oss börja med
gårdshunden. Han är gul och ragghårig, och för sina
ras-egendomligheter tycks han mera hafva att tacka slumpen
än det naturliga urvalet. Han är förälskad i sin egen röst
och brukar om höstkvällarna kväda långa serenader till
månen. Hans uppfostran är bristfällig, och det mesta af
hvad han kan har han lärt sig på egen hand. Så har
gårdens folk visserligen då och då sökt bibringa honom
några allmängiltiga lärdomar, men detta har mera blandat
bort än klarat hans begrepp. Gent emot främlingar och
vid tilldragelser som falla utom hans dagliga erfarenhet är
han därför fullkomligt oberäknelig, och det är alldeles
omöjligt att förutsäga, hvilken hållning han därvid kommer
att intaga. Det mest utvecklade sinnet hos honom är
utan tvifvel egendomssinnet. Det märks bara på det sätt
hvarpå han springer
genom en gården
tillhörande åker och
en främmande; han
springer nog lika
gärna genom båda,
men i förra fallet
springer han med
godt samvete, i det
senare med dåligt,
och det syns tydligt
på honom. Sommar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
