Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne Charlotte Leffler, Duchessa di Cajanello. Af Ellen Key. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krångligheter fria väsen, hennes på lifvets väsentligheter
riktade syn, hennes förmåga af enkel och redbar
kamratlikhet, vunnit i styrka genom deltagandet i gossars lekar
och studieintressen. Det sunda, sanna och saktmodiga
skaplynne, som redan i den späda barndomen gjorde
henne till allas älskling, kom henne äfven att bli en
mycket omtyckt kamrat under studieåren i Wallinska
flickskolan. Af lärarne blef hon särskildt bemärkt endast för
en och annan svensk kria, som man emellertid, med en
misstro, hvilken på en gång smickrade och upprörde Anne
Charlotte, antog vara tillkommen med hjälp af bröderna.
Hennes författarskap pågick under hela skoltiden, och de
starka religiösa intryck, som hon, särskildt genom
konfirmationsläsningen, mottog, omsattes i en stor roman, på
hvilken hon ifrigt arbetade från 15—17 år. De båda
äldre bröderna afhöllo henne emellertid länge från att
publicera sina försök; de riktade hennes håg på
själfstudier i svenska språket, historien, litteraturen; genom
sin kritik och sina kraf bidrogo de allt framgent att
rädda systern från den dilettantism, i hvilken det
kvinnliga författarskapet så ofta stannar, på samma gång
både de och föräldrarna gåfvo henne den sympatiska
uppmuntran, hvilken dref henne framåt. Hon hade
redan under märket Carlot hösten 1869 utgifvit den af
granskningen välvilligt mottagna novellsamlingen
Händelsevis, då hon bytte sitt lyckliga föräldrahem — som
dock börjat fördystras genom faderns själssjukdom — mot
ett eget, i det hon 1872 ingick äktenskap med v.
häradshöfdingen G. Edgren. Hennes nya lif beredde henne
liknande erfarenheter med det gamla, den af en ömt
afhållen och glädjebringande dotters eller systers. Hon
hade betingat sig och erhöll full frihet att ägna sig åt sitt
författarskap; detta hämmades ej häller, som för så många
andra författarinnor, af moderskapets lyckliga men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
