Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur glömskan. Af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samman med horisonten. Ett dödt vattendrag, utan ett
segel. Dödt och stilla.
Jag satt länge vid stranden. Ro; glömska. Stillhet,
evig sömn.
Kära du, hur som helst, man vänjer sig vid allt.
Man arbetar litet, och dagen går. Vid sextiden är
korrekturet läst, och tidningen lägges i press. Då går man ut
i tryckeriet och ser på arbetet; der står man en stund
och hänger i dörröppningen med cigarrett i mungipan
och låter döfva sig af larmet från maskinerna. Kommer
någon af tryckeripojkarna i närheten, »Zebedeus» till
exempel, så nyper man honom i näsan eller petar honom
i maggropen med käppen; det smickrar honom. Och om
någon af boktryckar Svenssons flickor är inne så drar
man henne i flätan: då myser hon. Så falla de första
exemplaren ur pressen: man tar sin tidning och går till
kafét.
— Du frågar alltid hur jag mår. Det irriterar mig.
Jag mår bra naturligtvis.
Din
H. C.
Efter detta bref blir hans lynne mer och mer
ned-stämdt: hans tristesse hårdnar och får skarpa, frätande
kanter. Den 3 oktober ett lakoniskt meddelande:
Det är i dag ett år sedan jag kom hit. Jubilerade
ensam på kafét, med grön chartreuse, som jag eljes
af-skvr. — I synnerhet dagen efter.
I början af december roar han sig ännu med litet
belletristik:
— — Jag vaknade tidigt i morse. Månljuset
darrade på gardinen, blekt och grönaktigt i kampen mot
dagen, som började gry — blekare och blekare skimrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
