Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur glömskan. Af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få begagna gratis. Jag letade mig upp för vindstrappan
och kom in i en skrubb: där låg det verkligen någrd
gamla lårar i en hög, och bland dem en likkista. Den var
svartmålad och för öfrigt ganska snygg. Den tog jag
under armen och gick — den var liten, som åt ett barn,
men sådant förvånar man sig icke öfver i drömmen. Då
jag kom i trappan snafvade jag och föll, och likkistan
gick sönder. Då satte jag mig i trappan och grät.
Jag behöfver längre tid nu än förr att komma från
dröm till verklighet. Jag tror att jag låg flera minuter
vaken, stel af förskräckelse öfver att jag hade slagit sönder
min likkista.
— Hvarför skrifver du så sällan?
Din
H C.
Detta var hans sista bref. Jag har mer än en gång
tagit fram papper och penna för att besvara det: så har
det kommit några vänner och tagit mig i anspråk, eller
jag har varit trött och utan ämnen, som kunde intressera
honom. Det förblef obesvaradt.
Jag satt länge vid fönstret med dessa bref i handen.
Det hade blifvit mörkt: det sista läste jag i lyktskenet
från gatan. Det var en vacker afton. Marssnön lyste
hvit därute — spårvagnarna ringde — utanför mitt fönster
rörde sig ett skuggspel af brådskande människor.
Slutligen reste jag mig, klippte ur dödsannonsen och
fäste den med en knappnål vid det sista brefvet; därefter
vecklade jag in alltsammans i ett stort konvolut och gömde
det i min nedersta skrifbordslåda.
Hjalmar Söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
