- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1893 /
240

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Amalia Lindegren, af Claës Lundin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De främlingar som sågo denne målning förvånade
sig öfver att hon vore af ett fruntimmer, ty ännu för
trettio år sedan hörde det just icke till det vanliga, att
bland kvinnokönet finna konstidkare som i sina arbeten
uttrycka sig på samma sätt som männen. Vi svenskar
kände visserligen redan flere år förut till mamsell
Lindegren, men ej heller de bland oss som i London fingo se
detta porträtt, voro alldeles utan undran öfver att hon
frambragt ett, hvad vi då tyckte, så framstående konstverk.

På den tiden funnos icke så många målande damer.
Sofi Adlersparre var nästan den enda svensk som gjort sig
något bemärkt, och hon hade dock icke höjt sig mycket
öfver vanlig dilettantism, så mycket hon än älskade konsten
och så allvarliga hennes bemödanden sannolikt voro.
Otvif-völaktigt fanns mer än en af kvinnokönet som lifvades
af kärlek till konsten och hvars bemödanden voro lika
aktningsvärda, men hvilka icke hade, liksom fröken
Adler-sparre, tillfälle att söka utbildning i främmande land och
därför måste uppgifva försöken på konstnärsbanan.

Här hemma fanns just icke stor möjlighet att göra
äfven de rikaste anlag inom det området fruktbärande.
Staten kostade rätt mycket på unge mäns undervisning i
de bildande konsterna och lämnade dem äfven medel att
söka vidare utbildning i andra land, men för unga kvinnor
gjordes i det afseendet ingenting. Kände de håg att idka
konst på fullt allvar, måste de kosta på sig själfva, och
icke ens i det fallet hade de tillfälle att lära något
grundligt. Hade Maria Röhl slutligen hunnit ett visst
konstnärskap i sina porträttskildringar, så inträffade detta icke
förrän hon fått tillfälle att studera i främmande land. Här
hemma hade hon åtnjutit endast enskild undervisning, och
så god kopparstickare hennes lärare Chr. D. Forssell än
var, kunde den handledning han lämnade dock icke alstra
något riktigt konstnärligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1893/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free