- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1893 /
242

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Amalia Lindegren, af Claës Lundin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig tänkt sig att se fruntimmer i »antiken» och i
modellskolan. Detta var något alldeles oerhördt, och det icke
blott för lärarne, utan äfven för de manliga lärjungarne.
Huru Qvarnström emellertid bedref saken, så fingo Amalia
Lindegren och ett par andra fruntimmer slutligen deltaga
i undervisningen, hvilket väckte ofantligt uppseende och
ingalunda hälsades med bifall af flertalet bland de manliga
konstnärerne och konstlärlingarne.

Om man ännu i våra dagar kan få höra en målare
eller annan idkare af bildande konst yttra sitt ogillande
öfver att fruntimmer befatta sig med målning och skulptur
och »förstöra marknaden» för de manliga konstidkarne,
så var den fördomen ännu omedgörligare på den tid,
1840-talet, då Amalia Lindegren af gunst och nåd tilläts
att begagna undervisningen vid akademiens högre skolor.
De kvinnliga lärlingarna stannade ej heller länge där den
gången, och det var först många år därefter, som
akademien bland sina elever fick räkna ständiga äfven af
kvinnokön och som åtminstone de mera eftertänksamme af det
manliga släktet måste erkänna, att kvinnan likaväl som
mannen har rätt att sysselsätta sig med allt som hon har
förmåga att utföra.

Kort tid var Amalia Lindegren i akademiens skolor,
och om hon sålunda icke kunde hinna att lära mycket,
något hvarpå hennes ingalunda alltid säkra teknik nog
äfven i senare tid var ett intyg, torde undervisningen där
dock ha i väsentlig mån frigjort henne från den
dilettantism, hvilken dittills allt för mycket vidlådde hennes
alstring, detta kanske likväl mest genom det tillfälle som
hennes egenskap af akademiens elev beredde henne att i
främmande land fullborda den undervisning, af hvilken
hon var i behof. Hon erhöll nämligen ett akademiskt
resestipendium, som satte henne i stånd att fara till Paris
och börja studera långt allvarligare än förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1893/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free