Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om huru Båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade. Historia af August Bondeson. Med 4 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
munnen, så trodde han, förstår sig, genast, att det var
honom grinet gällde. Och då så måtte han ta sig en sup
till att skölja ner förtreten med. På det viset så fick han
sig många supar, för de ä la lätt räknade, som gå och
truta och se trumpna ut på Sjönevads marknad. Och till
sista slut så blef han så rasande, så han kunde inte styra
sig längre, utan han bort genaste vägen till Sjöatorpet och
in i stugan till Hallingen, som låg där ensam inne, för
allt folket var, kan veta, ute och tittade på marknaden.
Så han upp med knifven, Rackaren, och så gaf han
Hal-lingakräket ett ristande ifrån tinningen och ända ner till
hakan. Sen så lade han skåra i skåra härs och tvärs öfver
både näsa och käkar. Hallingen vaknade, förstår sig, och
klämde i att skrika, så godt han nånstingen orkte.
Då kom där marknadsfolk inrusande vid detta skriket.
Och de fingo tag i sin Rackare och till att dalja 0111 honom
riktigt regält med både käppar och blypiskor och så slängde
de honom ut på backen. Sen så måtte de se om
båts-mansstackaren där — slå brännevin och strö snus i
skårorna, så de fingo stämt blodet på honom.
Detta var svinaktigt gjordt af Rackaren, det tyckte
alla, som fingo höra det — gå in så där och ge sig till
att skära en människa, som ligger i sin döde sömn, i
hennes egna säng! Och därför så yrkade också alla på,
att Hallingen skulle stämma Rackaren till tinget för detta
härna nidingsvärket, en kunde inte bättre kalla det, och
det tyckte la Hallingen med, när han blef så pass klar i
hufvet, så han kunde tycka något. Men eljes så är det
justament ingenting att hurra för att dra sådant där inför
rätta, för en kan la ändå inte låta bli att själf ge betalt
för gammal ost, när det passar sig, och på det viset så
blir det ju bara rättegång på rättegång och ett faseligt
besvär för bägge parterna.
Men folk teg rent inte af båtsmannen. Och en vacker
dag så måtte han då ge sig bort till nämndemannen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
