Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om huru Båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade. Historia af August Bondeson. Med 4 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få skrifvet en stämning och så lät han stämma Rackaren
riktigt och ordenteligt till tinget. Rackaren var arg, så han
kunde bitit svin, för denna stämningen. Men han hållde
sig rent för god till att gå och leta upp Hallingen i
stugorna och be honom ta igen henne. Inte gat han att
krusa båtsmanskräket, då fick han la hellre låta sin egen
kropp slita för hvad han hade gjort, så hade han ingenting
att tacka båtsmannen för. Och sen för resten så hade
han själf fått så mycken stryk af marknadsfolket där, så
han hade måst ligga i åtta långa dagar. Men inte brydde
han sig om att stämma nån för det. Hum, stämma!
Det kunna käringar och orkeslösa göra — en karl skaffar
sig rätt själf, eljes är han ingen rätt värd.
Ja, tiden gick, och så kom höstetinget med Arstads
härad i Heberg.
Rackaren hade haft Johanna Petternilla till att rusta
i ordning en regäl matpåse, med både fläsk och pannekaka
och grantabröd, och ett halfstop brännevin hade han köpt
i Sjönevad för att ha nånting att hålla uppe kurasjet med.
Och Hallingen hade la krånglat med och skaffat sig
en matpåse, han också, fast den var inte så frack, för det
var bara en half kaka rågbröd och en bit ost. Men se,
brännevin hade han då en regäl flaska, som det gick mer
än ett halfstop på, för det var en sådan där gammaldags
potteflaska, som han hade fått lånat i Jutagård af gamle
Ola Jute. Och gubben hade allt fått släppa till
bränne-vinet med, om jag skall sanningen säga. Men så hade
också båtsmannen lofvat med både hand och mun, att han
skulle betala igen det, så snart han fick ut sin ersättning
för sveda och värk af den lede Rackaren.
Rättegångsdagen om morgonen gaf Hallingen sig åstad
till tinget, innan det var ljust en gång, han tänkte komma
ut före Rackaren, för han var rent lika nöjd om att träffa
honom på vägen — de hade, kan veta, bägge samma
väg. När han hade hunnit fram emot den förste mila-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
