Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pojkarna. De slogo hop händerna och skreko: »Bevare
oss, bevare oss! Ar det mord, är det brand?» Ingen
svarade. Klapprandet hördes långt borta. Efter flickorna
kommo stadens visa matronor ilande.
De frågade: »Hvad står på? Är det en vigsel? Är
det en begrafning? Är det en eldsvåda? Hvad gör
tornväktaren? Skall staden brinna ned, innan han börjar klämta?
Hvarför nöter trä mot sten? Hvarför slamra gatorna? Hvad
stör förm iddagslugnet ?»
Hela hopen stannade framför skomakarens lilla hus
borta i förstaden. Det lilla huset, som hade vinrankan
spridd kring dörrar och fönster och där nedanför mellan
gatan och huset en alnsbred trädgård. Lusthus af strå,
boskéer för en råtta, gångar för en kattunge. Allt ordnadt
på bästa sätt! Ärter och bönor, rosor och lavendel, en
munfull gräs, tre krusbärsbuskar och ett äppleträd.
Gatpojkarna stodo närmast, spejade och rådslogo. De
blanka svarta fönsterrutorna släppte ej fram blickarna längre
än till de hvita trådgardinerna. En af dem klängde sig
fast i vinrankan och tryckte ansiktet mot rutan. »Hvad
ser han?» hviskade de andra. »Hvad ser han?»
Skomakarverkstaden och skomakarbänken, smörjburkar och
läderbuntar, läster och pligg, ringar och remmar. »Ser
han ingen människa?» Han ser gesällen, som klackar en
sko. Ingen mer, ingen mer? Stora svarta flugor springa
öfver rutan och göra hans syn ostadig. »Ser han ingen
mer än gesällen?» Ingen mer. Mästarens stol står tom.
Han såg efter en, två, tre gånger, mästarens stol var tom.
Hoparna stodo stilla, gissade och undrade. Det var
sant således. Den gamle skomakaren var rymd. Ingen
ville tro det. De stodo och väntade på tecken. Katten
kom ut på det branta taket. Han spände ut klorna och
gled ned mot takrännan. Ah, husbonden var borta, katten
hade fri jakt. Sparfvarna flaxade och skreko, alldeles hjälplösa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
