- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
107

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En hvit kyckling tittade fram om husknuten. Han
var nästan fullvuxen. Kammen lyste röd som vinlöfvet.
Vingpennorna skjöto fram ur dunet. Han spejade och
spanade, gol och kallade. Hönsen kommo, en rad hvita
hönor i fullt språng. Kropparna vaggande, vingarna
flaxande, de gula benen som trumpinnar. Hönsen
hoppade bland de störade ärterna. Slagsmål utspunno sig.
Afundsjuka utbröt. En höna flydde med en fylld ärtbalja.
Två tuppar höggo henne i nacken. Folkhopen tänkte:
Nog är det sant, att skomakaren är rymd. Det syns på
katten och på hönsen, att husbonden är borta.

Folkhopen frågade: Hvar är den lilla rosenbuskens
sista knopp, den mörka, den nyss öppnade, den
sammets-glänsande? Allt se’n juni har busken blommat knopp på
knopp, ros på ros. Hvar är den sista, den som öppnade
sig sent i går kväll? Blef den bruten af husbonden, då
han i natt smög förbi? Vackra lilla ros, du öppnade dig
ej för att mottaga morgonens solstrålar, utan för att gömma
en ensam mans tårar! Du årets sista ros bröts af darrande
händer. Du blef den hemlöses sista minne, lilla frusna
höstros, lilla ljufva trösterska!

Gropig förstadsgata, slaskig af höstregn, genljöd af
tal. Portarna stodo öppna, fönstren svängde. Hufvud
stacks mot hufvud i undrande hviskningar. »Han är rymd.»
Människor hviskade, sparfvar skreko, trätofflor klapprade,
rosenbusken suckade: Han är rymd. Den gamle
skomakaren är rymd. Det lilla husets ägare, den unga
hustruns man, det vackra barnets fader. Han är rymd.
Hvem förstår det? Hvem förstår det?

Så här lyder en visa: Gammal man i stugan. Ung älskare
i skogen. Hustru, som rymmer. Barn, som gråter. Hem utan
matmor. Visan är gammal. Den är ofta kväden. Alla förstå den.

Detta var en ny visa. Den gamle var gången. På
verkstadsbordet låg hans förklaring, att han aldrig ämnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free