Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hade armén vuxit sig stark och mäktig. Rundt
om mången fager kind slöt sig frälsningshatten. Mången
stark man bar den röda tröjan. Det var frid och ordning
bland hoparna. Glåporden vågade sig ej öfver läpparna.
Ederna mullrades oskadligt bak tänderna. Och Matts Wik,
skomakaren, den väldige gudsförsmädaren, stod nu som
fanvakt under estraden. Han ock var af de troende. Den
röda fanans flikar smekte vänligt hans grå hufvud.
Frälsningssoldaterna hade ej glömt den gamle. De
hade honom att tacka för deras första seger. De hade
kommit till honom i hans ensamhet. De tvättade hans
golf och lagade hans kläder. De nekade ej att umgås
med honom. Och på deras möten fick han tala.
Alltsedan han brutit sin tystnad var han lycklig. Han
stod ej längre som en Guds fiende. Det var en brusande
kraft inom honom. Han var lycklig, då han fick ge den
luft. Då salarna skakades af hans lejonröst, var han lycklig.
Han talade alltid om sig själf. Han berättade alltid
sin egen historia. Den misskändes öde skildrade han. Han
talade om offer intill blods, gjorda utan att vinna lön,
utan att få erkännande. Han förklädde det han förtalde.
Han berättade sin hemlighet och berättade den ändå ej.
Af honom blef en diktare. Han fick kraft att vinna
hjärtan. För hans skull samlades hoparna under
frälsnings-arméns estrad. Han drog dem dit med de ljuft fantastiska
bilder, som fyllde hans sjuka hjärna. Han fängslade dem
med de ord af gripande klagan, som hans hjärtas kval
lärt honom.
Kanske hans ande fordom gästat denna värld af död
och växling. Kanske han då varit en mäktig skald, lärd
att spela på hjärtats strängar. Men för svåra brott hade
han dömts att åter börja sitt jordelif. Att lefva af sina
händers arbete, obekant med sin andes makt. Men nu
hade hans sorg brutit andens fängsel. Hans själ var en
Svea 1894. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
