Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss lösgifven fånge. Ljusskygg och förvirrad, men dock
jublande öfver sin frihet, drog den fram öfver de forna
slagfält.
Den vilde okunnige sångaren, den svarta trasten, som
vuxit bland starar, lyssnade misstroget till de ord, som
kommo honom på läpparna. Hvarifrån makten att tvinga
hopen under hänfördt lyssnande in i hans tankars
förvirrade kedja? Hvarifrån makten att tvinga stolta män’skor
på knä, vridande händerna? Han darrade, innan han
började tala. Sedan kom lugn förtröstan öfver honom. Ur
hans aldrig uppmätta lidandes djup stego oupphörligen
skyar af kvaltyngda ord.
De talen blefvo aldrig tryckta. De voro jaktrop,,
smattrande hornlåt, väckande, lifvande, skrämmande,
jäktande. Ej att fånga, ej att återge. De voro blixtar och
rullande åskdunder. Hjärtan skakade de i dyster ängslan.
Men förgängliga, aldrig fångade. Forsen kan uppmätas till
sista droppe. Skummets yrande lek kan målas. Men ej
dessa tals gäckande, yrande, snabba, växande, väldiga ström.
Den dagen i skogen frågade han dem, om de visste
hur de skulle tjäna Gud? Som Uria tjänade sin konung.
Nu blef han, mannen på talarstolen, till Uria. Nu
red han genom öknen med sin konungs bref. Han var
ensam där. Ödsligheten skrämde honom. Hans tankar
voro dystra. Men han log, då han tänkte på sin hustru.
Öknen blef ett blomsterfält, då han mindes henne. Källor
rasslade upp ur jorden vid tanken på henne.
Hans kamel stupade. Hans själ fylldes af onda
aningar. Olyckan, tänkte han, är en gam. Han älskar öknen.
Han vände ej, utan gick framåt med konungens bref. Han
trampade på törne. Han gick bland huggormar och
skorpioner. Han törstade och hungrade. Han såg karavaner
draga sin mörka rand genom ökensanden. Han sökte dem
ej. Han vågade ej söka främlingar. Den, som bär konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
