- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
124

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det blef natt. Skogen tömdes. Farväl grönska och
blommor! Vida himmel, ett långt farväl! Sorgen lade de
knotiga händerna tungt om hjärtat och tryckte in törnena.
Ormarna började kräla kring tufvorna. Paddorna kröpo
upp på vägarna. Skogen blef ful. Alla längtade hem till
stenöknen, månlandskapet. Där är godt att vara för
människor. Kanske skola lidande hjärtan där gå framåt till
snabb förstening.

* . *

Hustru Anna Erikson bjöd samman sina gamla vänner.
Förstadens handtverkshustrur, dess fattiga hjälpmadamer
kommo till henne på förmiddagskaffe. De samma voro
där, som varit omkring henne på rymningsdagen. En var
ny, Maria Andersson, frälsningskaptenen.

Anna Erikson hade nu gjort många vandringar till
frälsningsarmén. Hon hade hört sin man. Han berättade
alltid om sig själf. Han förklädde sin historia. Hon kände
den alltid. Han var Abraham. Han var Job. Han var
Jeremias, som folket kastade i en brunn. Han var Elias,
som barnen på gatan försmädade.

Denna smärta syntes henne bottenlös. Denna sorg
syntes henne låna alla röster, göra sig masker af allt den
mötte. Hon förstod ej, att mannen talade sig sund. Att
det lekte och log inom honom af glädje öfver
diktarmakten.

Hon hade släpat sin dotter med sig i armén. Dottern
hade ej velat gå. Hon var sträng, sedesam, plikttrogen.
Ingen ungdom lekte i hennes blod. Hon var född gammal.

Hon var uppvuxen i blygsel öfver fadern. Hon gick
rak, sträf, liksom sägande: Se, en föraktad mans dotter!
Se, 0111 det finns stoft på min dräkt! Finns det tadel på
min vandel!» Hennes mor var stolt öfver henne. Ändock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free