- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1894 /
125

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

suckade hon stundom: »O, min dotter, om dina händer
voro mindre hvita, kanske voro dina smekningar varmare. »

Flickan satt i armén, spotskt leende. Hon föraktade
teatertillställningen. Då hennes far kom för att tala, ville
hon gå. Hustru Anna Eriksons hand grep om hennes,
fast som en tång. Flickan satt kvar. Ordströmmen
började brusa öfver henne. Men det, som talade till henne,
var ej så mycket orden, som hennes niors hand.

Den handen våndade sig, krampryckningar flögo
igenom den. Den låg i hennes slapp liksom död. Den grep
vildt omkring sig, het af feber. Hennes mors ansikte
förrådde intet. Handen endast led och kämpade.

Den gamle talaren beskref tystnadens martyrium. Jesu
vän låg sjuk. Hans systrar sände bud efter honom. Men
hans tid var ännu ej kommen. För Guds rikes skull måste
Lazarus dö.

Han lät nu allt tvifvel, allt förtal susa ned öfver
Kristus. Han beskref hans lidande. Hans egen medlidsamhet
plågade honom. Han genomgick dödskvalen, han liksom
Lazarus. Dock måste han tiga.

Blott ett ord hade han behöft säga för att återvinna
vänners aktning. Han teg. Han måste höra systrarnas
klagan. Han sade dem sanningen i ord, som de ej
för-stodo. Fienderna hånade honom.

Och så vidare allt mer och mer gripande.

Anna Eriksons hand låg kvar i dotterns. Den biktade
och bekände: »Mannen därborta bär själf tystnadens
martyrium. Han anklagas orätt. Med ett ord kunde han
göra sig fri.»

Flickan följde sin moder hem. De gingo tysta. Den
ungas ansikte var af sten. Hon grubblade, uppsökte allt
hvad minnet kunde säga henne. Hennes mor såg upp på
henne, helt fruktande. Hvad visste hon?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1894/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free