Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fallen kung af Selma Lagerlöf. Med 3 teckningar af G. Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han sagt ett par ord, stannade han förvirrad. Han
kände ej igen rösten. Hvar var lejonstämman? Hvar den
brusande nordanstormen? Och hvar ordströmmen? Han
förstod ej, förstod ej.
Han steg baklänges. »Jag kan ej,» mumlade han.
»Gud ger mig ej kraft att tala ännu.» Han satte sig ned
på bänken och lutade hufvudet i händerna. Han samlade
all sin tankekraft för att till en början utfinna hvad han
ville tala öfver. Brukade han då fundera i forna dagar?
Kunde han fundera nu? Tankarna löpte rundt med honom.
Kanske det skulle gå, om han åter reste sig, ställde
sig där han brukade stå, började med sin vanliga bön.
Han försökte. Han blef askgrå i ansiktet. Blickarna
riktades på honom. Kallsvett steg ut på hans panna. Inte
ett ord fann han på sina läppar.
Han satt på sin plats och grät, tungt, stönande.
Gåf-van var tagen ifrån honom. Han försökte tala, försökte
tyst för sig själf. Hvad skulle han tala om? Hans sorg
var tagen ifrån honom. Han hade ingenting att säga
människorna, som han ej fick säga dem. Han hade ingen
hemlighet att förkläda. Han behöfde ej dikten. Dikten
vek ifrån honom.
Det var dödens ångest. Det var en kamp för lifvet.
Han ville fasthålla det, som var gånget allaredan. Han
ville ta igen sin sorg för att åter kunna tala. Hans sorg
var gången. Han kunde ej ta den åter.
Han raglade fram som en drucken. Till estraden på
nytt, på nytt. Han stammade fram några meningslösa ord.
Han läste upp som en utanläxa hvad han hört andra säga.
Han sökte härma sig själf. Han spanade efter andakt i
blickarna, bäfvande tystnad, hastiga andetag. Det var intet.
Det, som gjort hans glädje, var taget ifrån honom.
Han sjönk tillbaka i mörkret. Han förbannade, att
han med sitt tal omvändt hustrun och dottern. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
