Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex dikter af Verner von Heidenstam - Brasan - Vid kistan med familjereliker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De tuta i blankaste silfverlur
när slöjan de bära till jungfrubur.
Jag väft den af sagornas silkesskir
af garner från Bagdad och Kaschemir.
De larma i skrällande tubor af gull
när sist du med hakan af droppar full
i handen det trollvin till läpparna för,
som innerst ur springbrunn risslar.
Det ökar blott nöjet att utanför
står pöbeln skockad och hvisslar.
¥
Vid kistan med familjereliker.
Iftjärta, låt din oro stillas!
Åren blåsas bort likt blom.
Trött att irra och förvillas
ser jag mot min ålderdom.
Glömd på vinden står en kista,
klistrad med en blå tapet.
Locket knarrar, järnen brista,
liksmed bultar, gömd i trät.
Där i långa sommarnätter
har jag minnen efter val
och på kistans kant mig sätter
med min farmors bröllopsschal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
