Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sex dikter af Verner von Heidenstam - Vid kistan med familjereliker - Mannens sista ord till kvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om sultanen den besydde
med hvar pärla i sin säck
ej den glada ro mig prydde,
som gått svept i dessa veck.
Fåfängt slogs allt guld i väfven,
som i jordens händer bräns,
fick jag ej en fåle äfven,
som mig bar till jordens gräns.
Men när fålen första gången
törstig dröjde vid en ström,
jag på nytt i oro fången
skulle slita i hans töm.
Skulle först befriad andas
när i sken han kastat om.
Hjärta, skall ej vinter randas?
Ljusa, tysta vinter kom!
¥
Mannens sista ord till kvinnan.
ifjag följde kärleksyr din rosenstig;
det tillhör stormens muntra tid och våren
Jag mötte dig med löjen och med krig-;
det tillhör sommaren och mandomsåren.
Du vardt min lycka och jag tackar dig;
det tillhör hösten, då man bäddar båren.
¥
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
