Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Vallbo-tomten försvann af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så lydde den sägen jag hörde berättas af
Per-Nik-las i Vallbo, en gammal from gubbe, den äldsta
invånaren i byn och sonson till bonden med samma namn,
som på den tiden tomten bodde i byn var en rik
och mäktig bonde. Vi sutto i dörren till hans stuga och
pratade i den vackra septemberkvällen; men stugan såg
inte ut som på farfars tid, den var gammal och förfallen,
och ladugården midt emot, där fordom alla båsen voro
fyllda, och hönsen gingo och plockade kring knutarne,
stod tom och öfvergifven.
»Ja, det var en egen historia,» sade jag, då
Per-Niklas slutat; »farfar eran, som berättat den, han har då
väl många gånger sett tomten, han?»
»Måtte fäll de’,» svarade Per-Niklas, i det han tog
pipan ur munnen och knackade den mot knäet; »tomten
å farfarsgubben, di va’ nu allt så sams, di. Men si, ja’
ska säga nåt, å de ä’ att nu för tiden så tror inte folk på
tomtar å tocke’.»
»Nå, men ni själf då, Per-Niklas, tror ni på sådant?»
undrade jag.
Per-Niklas drog ett par djupa bloss ur pipan och såg
begrundande framför sig.
»Jag säger som så,» svarade han slutligen, »att jag
både tror å inte tror på’et. När ja’ sitter så här, å de’
börjar på å kvällna, å allting reder sej te natten här i byn,
då har ja’ nu då många gånger tyckt att det lilla
gråskägget tittat fram bakom knuten där, å då har jag tänkt
som så: pass på, har ja’ tänkt, nu kommer de’ bättre
tider för Vallbo. Men de’ har de’ nu inte kommit,
förstås,» tilläde han med en suck. »Men de’ må nu vara
me’ den saken hur de’ vill, så finns de’ ändå nå’t som
ä’ å ta vara på i hva’ ja’ nyssens berätta för henne. Å’
de’ ä’, att där folket ä’ hårda mot kräkena å inte gör
barmhärtighet mot dem som Gud satt dem till herrar
öfver, å inte aktar på kreaturens suckan, där flyr Guds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
