Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Vallbo-tomten försvann af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade för länge sedan tystnat, nattmörkret vek och det
ljusnade kring bergsspetsarne. Mer och mer nalkades
morgongryningen, den stund då tomtar och vättar och dylikt
småfolk måste försvinna. Öfver bergen började synas ett
rödt, flammande sken, som för hvarje sekund växte och
utbredde sig; två orrar flögo upp ur ett träd och
för-svunno med ett hvinande sus inne i skogen; från höjderna
hördes ljudet af vallflickans toner, där hon gick och ropade
på sin hjord.
Den stackars tomten darrade af köld och smärta, och
en djup, tung suck häfde hans bröst. Så böjde han sig
ned, slet med ett skärande jämmerskri lös sitt ben och
lämnade den blödande foten kvar under stocken. På ett
ben hoppade han sedan fram till en sten, under hvilken
han kröp in och försvann i jorden. Men innan dess reste
han sig upp, höjde på sitt gråskäggiga hufvud och, i det
hans ansikte förvreds af sorg och smärta, skakade han
ännu en gång handen mot Vallbobyn, där just nu solen
gick upp, och tupparne började gala.
Se’n dess har aldrig någon sett till tomten i Vallbo.
Det berättas att en bonde hittat den lilla krossade foten
under gillerstocken, och invånarne tro själfva att de med
sina snaror dödat den lille mannen som bragte dem lycka och
trefnad. Några påstå sig också om höstkvällarne ha hört
suckar och jämmer från den stora stenen bredvid
gillerstocken, och två Vallboflickor kommo en afton springande
utför skogsstigen och berättade att de tydligt hört hur
det ropade ifrån »tomtestenen»: »aj, min fot, aj, min fot!»
Men nu är det många år sedan folket här uppe hörde
eller såg något af Vallbo-tomten, och ifrån byn försvunno
trefnad och välmåga allt ifrån den stund då den lille
lem-lästade mannen kröp in under stenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
