Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fem dikter af Verner von Heidenstam - 2. Minnenas gård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gårdsmän, ären I hemma?
Rundt mellan mörknande längor
drifvornas skare står gnistrande hård.
Dörren skjuts upp till Minnenas gård
långsamt på stumma gängor.
Varmt är därinne och vänligt och lugnt.
Tveksamt jag hälsande dröjer,
men den gamle, som rest sig tungt
handen välsignande höjer.
Alla, som ödet mig nekar
— minnen, som aldrig till sömns jag spelt,
sitta kring borden och stirra stelt
i ljusens glödande vekar.
Hon, som med slingor af grönt i sin famn,
duken och bänkarna kläder,
ung som förr, då hon bar mitt namn,
stilla till elden mig leder.
Ängsligt förstulet vi skåda
gryningens kalla och vinterblå
visarepil på tiljorna grå
medan vi drömma båda.
När från luckornas springor
strimman hinner klädningens bård,
ramlar till grunden Minnenas gård
samman till drifvor och flingor.
Hemåt jag ströfvar, men inga
ana, hvar drömmaren suttit som gäst.
Redan till stadens eviga fest
morgonens klockor ringa. *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
