Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fem dikter af Verner von Heidenstam - 4. Hur lätt bli människornas kinder heta! - 5. Malatestas morgonsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4< Kh* (ätt Wi mötvttiafioittaa kindet (\eta
^ur lätt bli människornas kinder heta!
De döma snabba, fast de litet veta,
de många rösterna, som hjärtan mäta.
Men i hvart hjärta finns en dörr med lås,
ett hemligt rum, hvars nyckel ingen finner,
och oljan, hvilken i dess lampor brinner
är hemligheter som med oss förgås.
I nyckelhålets strimma på vår väg
vi röra oss och vakna upp och somna.
Hon leder oss, och långt i fjärran komna
den strimman lyser våra sista steg.
¥
5. mozcjcmaattcj.
PK
tusen år jag sofvc på mitt läger
och väcktes af en morgons åttaslag,
hur lik den dagen blefve med i dag,
då hon, min älskade, en penning väger
och öppnar fönstret, som är grått af fukt,
och frusen lindad i det långa täcket
med dunigt hufvud vinkar öfver blecket
åt rhånglarkärran, som står full af frukt.
Men om den tös, som plommonstruten räckte,
när klockorna om tusen år mig väckte,
en visa trallade vid kärrans skalm,
hvem vet om visan ingen hågkomst födde,
om förr ej sjöngs af oss som bön, som psalm,
den gycklarstump, som då kring gatan ljudar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
