Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rackare-Nilsens förste abborre. Allmogehistoria af August Bondeson. Med 4 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när jag såg honom gapa
efter älingenl Och så
som metestången
hoppade i näfven på migl
Han slök. Och jag
till att dra.
Men det var en best
— jaja, han vägde
också öfver en mark, när
han kom på
betsmals-kroken. För ser du, jag
hifvade allt in en till
slut. Men strängt var
det. Jag fick släppa stången och springa ner för brinken
och vada ut efter både metetyg och abborre. Då hade
han kimmat ut sig själf med att dra stången, så han var
tämmeligen maklig, när jag skulle lyfta’n i land. Och
du ska tro, jag var en karl. Jag släppte’n genast i
bläck-spannen, för jag tänkte ha’n lefvande med mig hem, ser
du. Och skinnälingakräken blefvo så rädda, så de sprätte
ut ur spannen på alla kanter, snart denne store guffaren
kom nerdängande till dem.
Men så måtte jag allt ha upp en igen och hänga’n
på en kvist, när jag skulle bära hem en, eljes så kunde
la folk inte se, hur pass duktig fiskare jag hade varit.
Skinnälingarna slängde jag i ån, så många jag hade — det
var la inte värdt att visa, att en drogs med sådan dålighet
nu, när en hade varit karl till att hifva upp en stor abborre.
Så gick jag rundt, hele långe vägen igenom byn, i
stället för att gå gent, som inte var fjärdedelen så långt
hem, och trallade och sjöng så högt, så alla människor
skulle vara tvungna till att ge akt på mig. Och allt
hvad pojkar, som fanns i gårdarna, så voro de, förstår sig,
ute och fingo se och trarnla om min abborre. Och Jösses,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
