- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
42

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rackare-Nilsens förste abborre. Allmogehistoria af August Bondeson. Med 4 teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pade älingama i råckalomman — det fick jag stryk för
många gånger, ska jag säga. Och du kan ge dig den
onde på, att hon slog regält, när hon slog, vår mamma.
Och jag slet gärna med att dra denne spannen med mig,
sen jag bara fick en, fast det var ett ständigt besvär med
att fylla honom, för se, vattnet rann ut, så fort det hann.
Men på detta lilla viset så kunde jag ha hem älingama
vid lif och titta på dem, så mycket jag ville.

Så när jag kom ända ner till Storaå, så gick jag upp
på bron där öfver Lillaå och ställde mig och tittade på
löjorna, som stodo där och stretade mot strömmen. Jag
bjudde dem, förstår sig, på en maskände, men de bara
ryggade, när jag dängde ut åt dem. — Jag hade, kan
veta, inte så fint tyg, som de ville ha. Skinnälingarna ä
inte så noga på det.

Men så rätt som jag stod där, så fick jag se en
sju-hälsikes stor abborre, som kom luskande upp för
strömmen. Ja, han var ända som en liten spädgris, tyckte jag.

»Jösses, om jag hade denl» tänkte jag då.

Han kom närmare och närmare och var inte rädd
ett pinal.

Så satte jag på en stor mask och slängde ut till
honom, när han kom så nära. Men han stod där bara och
nosade på denne granne masken och ville honom
ingenting.

Då så hade jag hört talas om, att det skulle vara så
jädans bra att sätta på skinnäling lefvande och meta
abborrar på. Men då fick en ha en krok med hulling. Och
det hade jag med en gammal, som jag hade bytt mig till
af mjölnarens pojke för — jag minns inte nu, hvad det
var, han fick igen. Men så mycket var det, så jag band
på denne kroken och trädde på en skinnäling, så godt
jag kunde, och så slängde jag ut till abborren igen. Han
kom genast. Kors, hvad hjärtat hoppade i bröstet på mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free