Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bröllopsresa. Novell af Axel Lundegård. Med 4 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg upp med stora, omorgnade ögon, reste sig
mekaniskt och följde honom som en sömngångerska.
Medvetandet var ännu blott till hälften vaket; hon kunde icke
tänka, därför lät hon sig blindt ledas af hans vilja.
Han lyfte henne upp i sina armar, bar henne bort
till en väntande släde och bäddade henne mjukt i fällar
och filtar. Därpå intog han den lediga platsen vid
hennes sida och gaf tecken till kusken, som smällde med
piskan.
Hon hörde i fjärran klang af bjällror och öppnade
ögonen. Där uppe tindrade vinternattens klara stjärnor.
Luftdraget fläktade öfver hennes ansikte uppfriskande som
en dusch. Hon lyfte sitt hufvud och blickade åt alla
sidor. Rundt omkring henne var marken hvit af snö,
som återkastade stjärnornas ljus och genomträngde mörkret
så att det mildrades till skymning. Men vid synranden
låg det och rufvade tätt och ogenomträngligt, tyst och
djupt — det mörker, som dränker Nordanlanden, när
vintersolen gått ned... Hon hade aldrig förr sett det;
hon hade ju vuxit upp i en stad, där en armé af lyktor
och elektriska båglampor håller vakt längs alla gator
och torg.
Nu såg hon det för första gång ansikte mot ansikte,
och det skrämde henne. Hon tryckte sig in till sin makes
bröst och frågade ängsligt:
»Hvart fara vi?»
Han pekade i den riktning, dit släden for; en utpost
af gaslyktor glimmade redan vid synkretsens slut.
»Hem!» sade han sakta.
Men hon trodde, att de närmade sig första stationen
på deras färd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
