- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1895 /
80

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den okända. Berättelse af Thore Blanche. Med en vignett af D. Ljungdahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

drog på munnen bakom sin tidning och såg efter honom,
då han gick.

Den vackra flickan, som ordnade tidningsbuntarna
och för hvarje gång räckte honom ett bref eller tog emot
hans, generade honom. Hon skrattade bestämdt i smyg
och ansåg honom för ett dumhufvud.

Och då han såg hennes mjuka, hvita händer och
friska läppar, föreföll det honom, att han kunde ha användt
sin tid och sina talrika besök på kontoret vida bättre än
med denna platoniska korrespondens med en okänd ung
dam, som kanske — också hon — höll honom för en
narr, en godtrogen, beskedlig narr, som nöjde sig med
parfymerade bref, då hon troligen varit beredd på att
erbjuda honom något helt annat.

Och dessutom — han kunde väl icke hela sitt lif
fortsätta med denna brefväxling. Han var tämligen säker
på, att han skulle stå i en ohjälpligt löjlig dager, om någon
af hans kamrater eller vänner ertappade honom. Ja, det
kunde rent af skada hans karriérl Hvad nu? En jurist,
en blifvande domare, som lät känslorna så till den grad
springa bort med förnuftet, att han lät dupera sig af en
elegant stil och parfymerade brefpapper — en sådan man
var poet, men icke något domareämne 1

Nej, han måste komma till klarhet i denna mystiska
historia, eller också var han skyldig sig själf att göra slut
på en brefväxling, i hvilken han snart icke hade något
mera att säga och som började anstränga honom.

Men hon — hon tycktes icke vara ansträngd! Icke
det minsta! Hennes epistlar rent af flödade af lätthet, än
skarpa och bitande, än präglade af ett djupt svårmod, än
eldande upp sig till en sensuel glöd, som om hon velat
smeka honom med pennan. Det syntes, att bläcket
formligen flöt öfver papperet, och att hon måste göra våld på
sig för att sätta punkt, och det föreföll honom stundom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1895/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free