Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den okända. Berättelse af Thore Blanche. Med en vignett af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gnuggade sig i ögonen och slog sig för pannan.
Hur hade den annonsen kunnat roa honom ? Hvart hade
den sprittande glädtigheten tagit vägen ? Hur hade han
någonsin kunnat tolka den som ett uttryck af flickaktigt
trots och ett skälmskt gäckeri med det manliga könet?
Flickaktigt trots och skälmskt gäckeri! Var han då
verkligen en sådan idiot? Den var ju alldeles påtagligt
idel bitterhet och elakhet allt igenom, ett uttryck för svikna
förhoppningar och bleknade illusioner!
Och i stället för den unga damen med det skälmska
leendet och den runda, hvita armen, såg han framför sig
en trettioårig misskänd mamsell, en gammal flicka med
vissnadt bröst, pormaskar i näsvinklarna och ett hjärta,
svällande af kufvade känslor och romanläsning.
Han läste om hennes sista bref. Hans hjärta blef
vekt, och han hvarken skrattade eller harmades längre.
Och då han läst igenom några af hennes föregående bref,
kände han sig på nytt i en pinsam ovisshet. Nej, det var ingen
gammal flicka och ingen erfaren kvinna, som kunnat skrifva
dessa utgjutelser, hvilka innehöllo en så sällsam blandning
af oskuld och mogenhet, af bitterhet och käckhet, fantasi *
och känslodjup. De blottade inga gamla förlegade saker.
Brottytorna voro alldeles färska, och metallen var ännu
blank, då den kom inför hans ögon.
Men slut måste det blifva! Det var icke roligt att
leka kurragömma längre, sedan han fått veta, att bindeln
aldrig skulle komma att lossas för hans ögon. Och han
ville icke vara enträgen. Där stod antagligen icke något
att vinna, och han var trött på att skrifva sig tom på
tankar utan djup och känslor utan värme.
Nåväl, han skulle skrifva sitt afskedsbref, men
gentleman ville han förblifva intill det sista. Han skulle icke
låta »Den okända» veta, att han i själfva verket kände sig
ganska besviken och missnöjd. Hela denna historia skulle
stå för hans minne som ett hemlighetsfullt gyckelspel, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
