Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den okända. Berättelse af Thore Blanche. Med en vignett af D. Ljungdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egendomligt inträngande af romantik i lifvets nyktra prosa, ,
hvaröfver glömskan så småningom skulle breda sig.
Några dagar därefter läste han hennes svar:
»Till min okände!
Det är sålunda slut. Jag skall aldrig mera mottaga
Era bref. Jag ser papperet framför mig på bordet — det
är sista gången; jag ser pennan forma sig till bokstäfver
— svarta, runda bokstäfver, som förefalla mig hemskt
meningslösa, och jag känner det, som om dagen helt plötsligt
slocknat omkring mig och jag lämnats ensam i kolmörkret.
O, min Gud, jag tyckte det var mörkt tillräckligt förut,
men sedan jag känt solen midt i ansiktet, märker jag,
att hvad jag förut kallade mörker endast var den svala,
kyliga skymning, som bebådar gryningen, och att natten
kommit först nu.
Min okände vän, var icke ledsen på migl Jag har
ju en gång lofvat Er att icke blifva någon tråkig
korrespondent, och jag har ständigt försökt att vara så glad som
möjligt — men icke denna gången! Jag kan icke hyckla
skämt, då jag är så bedröfvad som nu.
Och dock — hur otacksam är jag icke och hur
mycket är jag icke Er skyldig! Jag var ensam. — O, Ni
vet icke, hur fruktansvärdt ensam jag var — min stig var
tung, mitt hjärta blödde under bitterhetens och afundens
gissel. Ja, jag var afundsjuk och jag hatade. Ni vet icke,
Ni, hvad ett sådant hopplöst, vanmäktigt hat vill säga,
som icke kan riktas mot någon särskildt, utan endast
droppar sitt gift i ens eget hjärta. Och ändå var jag
kvinna, jag som de andra! Var jag icke rikare begåfvad
än dem, kände jag icke djupare, var jag icke öfverlägsen
dessa dockor med ansikten af vax och hjärtan af sågspån?
Och jag, som längtade efter kärlek, som törstade efter att
älskas som kvinna, jag skulle aldrig komma att erfara hvad
denna jublande, berusande känsla ville säga! Jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
