Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hasselberg. Minnesteckning af Richard Bergh. Med Hasselbergs porträtt och 9 afbildningar af hans verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete och en kontrast till detta, utan bildning såsom ett
komplement till arbetet, belysande detta, höjande arbetaren
till medvetande om den betydelse och det ansvar han
ägde i den stora utvecklingens gång. Alla, kropps- och
själsarbetare, skulle genomträngas af denna åskådning,
och alla skulle se delen: sitt arbete, i belysning af det
hela: utvecklingen. På det viset skulle allt arbete kunna
verka sporrande och intressegifvande, och hvarje
verksamhet kunna bilda utgångspunkten för en individuell
världsåskådning. Människans arbete skulle blifva det centrala i
hennes lif, men från sitt arbete skulle hon blicka ut öfver
världsaltet; hon skulle se de relationer, i hvilka hennes
arbete stode till andras och hur dessas arbete i sin tur
stode i relation till åter andras, och hur allas arbete på
olika vägar grepe in i hvarannat och samfäldt bestämde
öfver det stora helas fysionomi. Härigenom skulle
arbetaren alltid äga en stämningsfull bakgrund till sin dagliga
sysselsättning, och anden skulle utvecklas på samma gång
som handen. På andens utveckling berodde individens
upphöjelse. Det egna jagets frigörelse, den själfständiga
karakterens utbildande skulle bli en plikt för arbetaren,
men genom att vidga sin blick, så att den omfattade hela
tillvaron i dess stora drag, skulle han samtidigt befästa den
solidaritetskänsla, utan hvilkens hjälp en allmän individuell
frihet icke skulle kunna tänkas förenlig med det stora —
kanske ouppnåliga, men likväl alltid lika eftersträfvansvärda
slutmålet: en allmän harmoni, en allt omfattande skönhet.
Med dessa åsikter gällde Hasselberg för att vara
socialist. Hur stora sympatier han än hyste för vissa af
socialismens • idéer, torde det dock vara omöjligt att i någon
förut gifven form inpressa Hasselbergs åskådning. Därtill
var han i sitt tänkande allt för personlig och i synnerhet
en allt för stor älskare af individuell frihet. Närmast torde
väl Hasselberg i sina tankar om arbetarfrågan vara besläktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
