Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hasselberg. Minnesteckning af Richard Bergh. Med Hasselbergs porträtt och 9 afbildningar af hans verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänskligt framåtskridande, all utveckling — individens
likaväl som samhällets. Utvecklingen gick från kaos till
harmoni, från omedvetenhet till medvetande, från
karakters-löshet till karakter, från oformlig mångfald till välformad
enhet — till skönhet. För stort som för smått gällde
samma utvecklingslag, och från den blifvande harmonien
finge intet och ingen vara utestängd. En rätt förstådd och
medveten skönhetsdrift hos människorna skulle blifva
framåtskridandets bästa eggelse.
»Inskränk maskinarbetet till det minsta möjliga,»
utropade Hasselberg ofta, »det förnedrar arbetaren och arbetet
och i många fall äfven konsumenten.» Hvad Hasselberg
egentligen klandrade var den moderna industrialismens
arbetssystem, hvilket låter en arbetares hela uppmärksamhet
lifvet igenom tagas i anspråk af en liten obetydlig
specialitet inom en industrigren, medan det icke lämnar någon
utvecklingsmöjlighet för hans öfriga förmögenheter, hans
personlighet. Hans förtröstan var också att detta system
icke länge skulle kunna hålla sig uppe. Samhället skulle
af själfupphållelsedrift, om ej af humanitetsskäl, förr eller
senare tvingas att läsa dödsdomen däröfver. All
verksamhet, som ej höjde individen, förnedrade samhället.
Hasselberg kunde aldrig se på ett arbete, hvilket det än var,
såsom något hvilket angick endast de få, som närmast
hade därmed att skaffa. Hans öppna blick såg, hurusom
äfven det minsta ting står i ett oändligt antal förhållanden
till alla öfriga, och hur världsutvecklingen i dess helhet
är beroende af dem alla. Detta ville han också att
arbetaren skulle se och ständigt hafva för ögonen. Så
länge denne betraktade sin verksamhet såsom något
isole-radt, hvilket. ej hade samband med allt annat arbete, lefde
han i trångsynthetens och dumhetens förnedring.
Arbetaren behöfde bildning och upplysning, men icke
bildning såsom en lyxartikel, fristående från hans dagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
