Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hasselberg. Minnesteckning af Richard Bergh. Med Hasselbergs porträtt och 9 afbildningar af hans verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en vänlig hand åt mig öfverräckt den gyllene nyckeln till
en ny undervärld: de sköna formernas, från hvilken jag i
min ensidiga dyrkan af färgen intill dess varit så godt
som utestängd.
Att söka något utförligare nedskrifva Hasselbergs tankar
i denna sak, vore detsamma som att ge sig på att skrifva
en formens filosofi. Då jag hvarken äger Hasselbergs
karakteristiska terminologi eller hans auktoritet härvidlag,
tror jag mig göra bäst uti att afstå därifrån. Säkert skulle
mitt sammanförande till ett slags enhet af Hassclbergs
tankar om formen göra ett så magert intryck att det alls
ej gaf någon idé om den mäktiga volym hans tanke ägde
på detta fält. De möbler, stolar, bord, skåp, speglar, dörr •
stycken etc. vi tillsammans skådade blefvo för mig medan
han talade förvandlade till lefvande organismer, liksom den
mänskliga bestämda att i sina formers ändamålsenlighet äga
den första betingelsen för sin — skönhet. Själfva
stommens, det vill säga grundformernas skönhet var det första
villkoret för ett gillande uttalande från Hasselbergs sida.
Ornamentiken tillkom endast för att ytterligare höja,
accentuera och värdera dessa grundformer; den hade därvidlag
att strängt rätta sig efter hvarje forms vikt i ensemblen,
efter dess plats och dess natur i öfrigt — framför allt efter
materialets egendomligheter. Aldrig fick ornamentiken,
äfven i sin största och djärfvaste rikedom, öfverrösta
grundformerna eller fuska bort dem för ögat. När en välskapad
kvinna smyckade sig, var det för att ytterligare framhäfva
sin skönhet. 1 fråga om en konstnärlig möbel spelade
ornamentiken en liknande roll med dessa smycken; de
skönaste smycken kunde lika litet göra ett oformligt och
oändamålsenligt ting välformadt som de kunde göra lyttj.
kvinnor välskapade. Men därmed fick det också vara slut
med hvarje likhet mellan ornamentik och lösa smycken,
ty hvad ornamentiken framför allt annat icke fick verka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
