Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hasselberg. Minnesteckning af Richard Bergh. Med Hasselbergs porträtt och 9 afbildningar af hans verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var: »påhängd»; den skulle växa organiskt fram ur de
stora grundformer den prydde — den skulle verka lika
oski1 jäktig från dem som de små krusiga böljorna eller de
stora stormvågorna från hafvet.
När Hasselberg talade om formen af ett skåp eller
när han talade om formen hos en kvinnlig staty använde
han med lika stor kärlek det franska ordet volupté, för att
därmed beteckna den egenskap, såväl i fråga om
formkomposition som i fråga om själfva handtverket, hvilken
han ansåg tyda på högsta sinne för formskönhet. Michel
Angelos konst bar allt igenom prägeln af denna formens
»volupté». Den talade högt ur alla hans verk—särskildt
ur hans bildstoder — ur dess stora, flytande linier, ur
dess volyminösa formmassor, upptornade och afrundade
som åskmoln, ur dess stolta och pompösa poser, ur hela
den breda och dock så knutna stil som Michel Angelo
uppfunnit och hvars ideal var stöder så afrundade och
slutna kring sig själf »att de kunde rullas utför berg utan
att några bitar skulle slås af på vägen». Hasselberg
anförde gärna detta uttalande af Michel Angelo om idealet
för skulptur; med det kritiserade han detta förfärliga
sprittande med armar och ben i alla väderstreck, som är så
utmärkande för vår tids skulptur — och så oplastiskt.
Liksom Hasselberg inom skulpturen hatade alla
sådana »strålformade» figurer, så afskydde han inom
möbelindustrien alla onödigt utstående eller lösa sirater, hvilka
kunde förtaga det intryck af knuten fasthet och styrka hos
ett föremål, som han ansåg vara väsentligt för dess
skönhet. Torrhet och kantighet var också ett ondt, som borde
undvikas; genom omväxling af raka och svängda linier
kunde man ernå denna »afrundning utan slapphet» som
först gjorde ett föremåls form till en »volupté» för ögat,
liknande den man inom naturriket erfor inför den starka,
friska människokroppen. Ett konstföremål skulle framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
