Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Vineta. Berättelse af Selma Lagerlöf. Med 2 teckningar af Gerda Tirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»nog är det visst och sant, att här är förtrollning å fårde.»
Men till henne sade jag: »Det var den mest fördelaktiga
förändring jag sett i all min tid. Om jag finge råda,
skulle ni alltid uppträda i den här skepelsen.»
Hon såg förbryllad ut och frågade, om det var jag,
som lofvat gumman pengar. Hon och hennes mor bodde
nämligen där i huset, och då de fått se den fattiga
gumman, som var nära att digna af svält och trötthet, hade
de bedt henne gå in i deras kök för att få litet mat. Men
gumman hade sagt, att hon ej ville gå in, för hon skulle
få pengar af en herre, om hon stode kvar där. Men då
hade unga fröken, som var rädd att gumman skulle bli
liggande på gatan, lofvat att vakta ut herrn åt henne.
Flickan sträckte ut sin hand efter pengarna. Men
det låtsade jag ej förstå mig på, utan jag gick fram mot
den lilla hvita trädgårdsgrinden. Då förde hon mig in i
en trädgård, hvars like jag aldrig skådat. Den var alldeles
utan grönt, ty där var ett blomstrande, och ett
fruktbärande, så att inga blad kunde skymtas. Vi gingo fram
på kalkhvita gångar mellan alléer af hvita liljor, som stodo
som riktiga vaktare utmed rabattkanterna, och det hade
jag aldrig förr sett. Därefter gingo vi öfver en gård, där
små kullerstenar lågo i rutor och stjärnor, det hade jag
heller, aldrig förr sett, och på det hela taget hade jag
aldrig sett något likt den trädgården och det huset och
den flickan. Men då jag gick min väg, var jag riktigt
inne i en saga och skämdes ej för att göra mig själf till
hjälte i den. Jag var den fattige Johannes, som varit
barmhärtig mot en död, ty den där gumman kunde ju
nästan räknas som död, och nu skulle det bli min lön
att få en ängel till reskamrat. Så drömde jag, och så
gick det med. Det kan man veta, att den historien blef
beskrifven i brefven, och på den hänsyftades det, och den
utlades i all oändlighet. Den var just i unge kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
